Hur kommer det sig att man alltid letar efter en liten godisbit när man är hungrig och kommer hem från jobbet, och inte går och äter riktig mat? Och sen när man ätit upp den här lilla godisbiten, så tar man en till, bara för att det är så gott. Eller en ostskiva, och en till, och en till.... Ända tills man är mätt och inte vill äta den goda maten man planerat.
Förövrigt så fick jag hoppa in på en annan avdelning på dagis idag. Jag är annars på avdelningen för 3-5-åringar, och det är väldigt skönt. Men idag fick jag hoppa in på avdelningen för 1-3-åringar. När de frågade mig så skrek jag på insidan: NEJNEJNEJ FÖR ALLT I VÄRLDEN!! Men sa på utsidan: ja, det är klart. Och med ett stort leende för den säljande looken. Jag har varit på en 1-3 avdelning förut, men på ett annat dagis. Och jag kan säga så här; det här var INGET mot det. På det förra stället var mitt huvud helt mos efter att jag varit där en hel dag, och inte för att barnen skrek eller så, utan för att jag hela tiden fick instruktioner om att, i princip, följa barnen hack i häl och se vad det gjorde varenda minut av dagen. Idag VAR jag ett av barnen. Inget springande som en liten svans efter dem och inte lägga sig i varenda liten sak de gjorde. Det räckte med att bara vara där så skötte de sig själva. (Eller, ja. Vi hade en liten incident med ett barn som skrek och grät i princip hela dagen, men det visade sig att han hade 39,3 grader i feber, så det kanske inte var så konstigt...) Men de sista 2 timmarna blev ganska sega. Jag saknar att vara ute hela eftermiddagen. Ja, det var jag som sa det där. Hjälp, jag börjar bli en sån där.... utemänniska.... Ahhhh! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar